.

Jävligt konstig dag. Helt off och depp. Trött som fan och ingen vilja eller go what so ever. Känner mig tjock och otränad trots smalare på mycket länge. Inte många kilo till matchvikt nu tamejfan. Men likt förbannat känner jag mig tjock. Jag är inte hungrig men måste äta. har ett sockersug som inte är av denna värld. Fuck. Jag tål inte socker. Folk vill inte förstå. Kan inte förstå att jag lider som fan om jag trycker i mig den där bullen.

.

Söndag. och som ett brev på posten kommer min favvis. Ång-hesten. Mums. Fuck. Jag sitter och tankarna börjat mala om att jag är tjock, om att ingen tycker jag är snygg, varför skulle någon vilja vara tillsammans med mig. en tjock wannabeskidåkare. Att jag senast idag kände mig skitsnygg och fräsch. det försvann ganska fort. Nu ser jag bara valkarna runt magen och min dubbelhaka. mina för tjocka lår. musiken gör ont igen. min glad musik är inte framme och skyltar. det är tungt och jobbigt. jag vill bara att någon kommer och tar mig med storm. någon som tycker om mig. inte som kompis utan att han faktiskt är kär i mig. det är faktiskt förbannat jobbigt. att det aldrig är någon verkar bli kär i mig. jag är liksom bara den perfekta tjejkompisen eller alternativt en killkompis som råkar vara en tjej. att jag aldrig blir sedd som en tjej utan något annat. fan. och hela e historien. eller den historien som inte är en historia. utan är en inbillning i mitt huvud. ibland känns det som om det är något. för att sen krossas så fort han börjar prata om s eller någon tjej han har sett. fan. och jag vet liksom inte om jag är kär eller om jag bara är besatt att jag ska vara kär i någon för att jag ska. just nu skulle jag bara vilja ta en tablett och få smärtan som faktiskt finns där att försvinna. all jävla smärta som kommer och hälsar på lite nu och då. ätit paj och grädde. helvete. jag vet att det är OK. men helvete vad min hjärna säger att nu blir du tjock. att nu hej och hå som kommer jag att svälla dom 6 kilona jag har gått ner.

.

Hepp. hej och välkommen till söndagsångesten. den som alltid kickar in runt 13 tiden. om jag inte har tränat innan vill säga. men söndagar är oftast vilodag. och då kan det bli krock i skallen. Jag ska nog inte vila idag. Det kan bli katastrof ikväll då. En lite dipp idag. Det är spännande för dom andra dagarna mår jag bra och det är faktiskt ett gött liv att leva. kan bero på all träning. det kan vara det bästa för mig jag någonsin har gjort och jag mår bara så bra av det. Visst att det kan gå över i idiotträning. Men iochmed att jag gör det jag gör så är det ok med idiot träning. ganska skönt. vikthetsen börjar lägga sig. jag har minskat i vikt alltså kilon och e kunde nog inte förstå hur mycket det gjorde för mig. men då har ju egentligen inte vikthetsen lagt sig. fan. det får inte gå över i någon form av ätstörning. fast på ett sätt har det ju gjort det. fan igen. just nu är det ganska trevligt att kolla på min kropp. men skulle jag öka eller märka att det går åt fel håll. då kan det gå katastrofalt. t som är min läkare tar mig inte riiktigt på allvar. han är superbra i alla andra fall. men just det. men jag ska få psykoterapi för våldtäktsförsöket och "kära" pappa. jag har suttit och kollat på tatu's video till all about us. grinar lika mycket varje gång och inser att den händelsen inte är släppt. inte för fem öre. jag upplever allt igen. smärtan, slagen, rädslan, dödsskräcken som var total och att nu inse att han var nära att döda mig. kniv, silvertejp, fy fan. Och det året kan jag lägga till som det året som kickade igång det bipolära. det värsta året i mitt liv.

-

ibland är livet liksom ganska bra. just nu är det så verkar det som. Jag lullar på i min värld som består av äta, sova, träna och inte att försöka tänka allt för mycket. Det går ganska bra just nu. Det känns liksom ganska fint. Har suttit med e i en och en halv timme och pratat. Igår satt vi i 3. plus promme. alltså. det är konstigt. vet inte vad jag tycker om honom. men vi har diskuterat livet fint måste jag säga. vi har avklarat mycket tänk. väldigt fint måste jag säga. och grejen är att det är han som vill umgås. det känns också fint.

träningen rullar på mycket bra. har varit lite jobbigt med pollen. men det har släppt nu.

.

Lyssnar på susanne sundfør. Har ingen bra dag. Men den ska väl komma någon gång efter man har haft det så bra som jag har haft det, jag är arg, grinarg. känner igen tecken som jag inte vill känna igen. Försöker ignorera dom. jag luktar illa. jag är ful. framför allt. jag är tjock. den kan vara den värsta. kontrollerar maten. räkna kalorier. allt för att inte ångesten ska komma. inte kolla sig i spegeln för då är det något fruktansvärt som kommer att ske.


dagens bästa. A som säger att jag har blivit bra på skejten. tack. den fick mig att må bättre för en stund. 

snart är det träning. det är något jag mår bra av. jag vägrar krascha. Jag vill inte. jag vill inte att det ska bli försent. vägrar hamna på psyket. 

.

Huvudvärk och rädsla. Vacker musik och fina människor. Amazement och galna skratt.

Det har varit en konstig dag. Fortfarande vibbs från e. 

.

Just nu känns det lite, lite kors och tvärs helt enkelt. M & a är tillbaks. Och direkt blir man bortglömd när dom kommer och styr och ställer. fuck. E är go och jag får vissa vibbar som jag inte kan tolka. Troligtvis tolkar jag dom helt galet.. Som vanligt när det gäller sånt här. Gah. Men fuck it.
Annars är dagarna bra, solen skiner och jag åker skidor bättre än någonsin och pallar mycket. Inser hur sjukt jävla mycket man har utvecklats på den här tiden. För att citera C " nu åker jag skidor". imorgon intervaller. Undrar ärligt hur jag ska orka. Men det gör jag. Positivt tänkande.

Vissa människor är fantastiskt fina. M, m, p, A, s och a. Dom är verkligen fantastiskt fina. Gör så jag orkar med alla människor. Fina.

College, fint. Jag vill jag kan jag ska. Åka skidor, hänga med fina människor.

Melankoli.

Jag mår bra, stabilt bra. Mycket bättre än på jättelänge. Senaste två veckorna har varit stabila. Skönt. Idag är jag melankolisk bara. Lite sorgsen i hjärtat på någon vänster. Lyssnar på vackra låtar och känner mig bara skönt att vara ledsen utan att vara nere i djupet. Bara skönt.

Helgen har varit bra. Mycket bra tillochmed. Jag tror jag har träffat människor som jag kommer att för alltid att älska. Människor som jag verkligen har klickat med utan att behöva jobba. S, J, B och S. Fina människor.

Just nu är jag kär i kärleken. I det mysiga. Jag är inte kär i B. Bara i kärleken själv.

.

En liten antydan till dubbelhaka och jag kraschar. Inte en hel krasch men nästan. Nu har jag ångest över min chokladkopp som jag drack. Semlan igår. Att jag nu kommer bli fet och äcklig. Och det läskiga, tre sekunder innan jag såg hakan så tyckte jag att jag var tillochmed snygg. Sen ser jag den och självbilden rasar på en gång. Jag gillar inte min nu ettåriga crush på J. På tisdag exakt ett år. Jag är lite rädd för fredag då jag ska till doktorn och ev medicin. Läskigt. Men jag vill inte må som jag har gjort och jag vet att jag kommer att göra om jag inte får hjälp.

glad.

idag är jag inte rädd. Idag är jag glad. och snygg. Dåliga tankarna långt borta. Lite förvarningar om mani. kanske, eller hypomani. Men just nu bara glad. Idag är jag snygg. S kollade på mig och såg ut som han sa hot. Kanske, men han är kort. Men snygg. Orolig över att P ska tro att det är något. Gah. hoppas inte det. Pratade med missus idag och det gick bra, inte om något vettigt egentligen. men skönt. Det kanske kommer att funka med kompisskapet. hoppas faktiskt. Behöver en karl. Men jag är kräsen. Men jag behöver någon i mitt liv som funkar som min fasta punkt och som kan kicka upp självförtroendet.

det är läskigt.

just nu är livet lite läskigt. Det är k-k-k-aos. Det finns liksom ingen glädje i något. Jag är rädd för mig själv. Rädd för mina tankar om självmord, min egen begravning osv. Att jag måste jobba så fruktansvärt mycket med mig själv för att inte bryta ihop megajättetotalt. Att kämpa för att gå till något. Att kämpa för att prata. Att kämpa för att inte tappa min mask som jag är. Inte har. Är. Jag vet inte vad som är jag just nu. Jag är en mask. En mask som jag tror att jag är. Idag kände jag igen maniska tecken. Livrädd på en gång. Förjävligt. Jag gör det här för mig trots allt. Jag är just nu rädd för. medicin, sjukdom, ev adhd, hur detta kommer att påverka mig med träningen och den faktiskt sport som jag just nu älskar och verkligen vill kämpa för, jag är rädd för mitt beteende när jag tittar mig i spegeln och ser en fet tjej som inte är något som helst snygg; jag är inte tjock. Det kan jag inte vara. Det är i mitt huvud. Den hopplösheten att inte vara kompetent till att inte kunna leva ett normalt liv. Jag är rädd att föra min sjukdom till mina ev barn. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna ha en relation pga av sjukdomen. Den rädslan är läskig. Att kanske inte kunna ta hand om sina barn. Veta att jag har en gen som gör att jag lättare blir beroende av något. Alkoholism ligger fint till.