.

Söndag. och som ett brev på posten kommer min favvis. Ång-hesten. Mums. Fuck. Jag sitter och tankarna börjat mala om att jag är tjock, om att ingen tycker jag är snygg, varför skulle någon vilja vara tillsammans med mig. en tjock wannabeskidåkare. Att jag senast idag kände mig skitsnygg och fräsch. det försvann ganska fort. Nu ser jag bara valkarna runt magen och min dubbelhaka. mina för tjocka lår. musiken gör ont igen. min glad musik är inte framme och skyltar. det är tungt och jobbigt. jag vill bara att någon kommer och tar mig med storm. någon som tycker om mig. inte som kompis utan att han faktiskt är kär i mig. det är faktiskt förbannat jobbigt. att det aldrig är någon verkar bli kär i mig. jag är liksom bara den perfekta tjejkompisen eller alternativt en killkompis som råkar vara en tjej. att jag aldrig blir sedd som en tjej utan något annat. fan. och hela e historien. eller den historien som inte är en historia. utan är en inbillning i mitt huvud. ibland känns det som om det är något. för att sen krossas så fort han börjar prata om s eller någon tjej han har sett. fan. och jag vet liksom inte om jag är kär eller om jag bara är besatt att jag ska vara kär i någon för att jag ska. just nu skulle jag bara vilja ta en tablett och få smärtan som faktiskt finns där att försvinna. all jävla smärta som kommer och hälsar på lite nu och då. ätit paj och grädde. helvete. jag vet att det är OK. men helvete vad min hjärna säger att nu blir du tjock. att nu hej och hå som kommer jag att svälla dom 6 kilona jag har gått ner.